Min sommar med Hitchcock

Dottern Patricia, Alma och Alfred Hitchcock.

Ingen sommar utan Hitchcock lovade jag för två somrar sedan, när jag började skriva denna blogg. Denna sommar är inget undantag, men jag har funderat ett bra tag på vilken film jag skulle skriva om. Det låg ju nära till hands att säga något om "Hitchcock", biofilmen som gick upp i vintras om Hitchcocks inspelning av "Psycho". Med Anthony Hopkins som Hitchcock och Helen Mirren som Alma Reville Hitchcock och Toni Collette i en rolig biroll som Hitchcocks sekreterare. 

Det finns en en annan ny film också, "The Girl" som handlar om Hitchcock besatthet med Tippi Hedren och inspelningen av "Fåglarna". Jag har inte sett den men Sienna Miller spelar Tippi Hedren. Anthony Hopkins spelar Hitchcock i den förstnämnda filmen, men i den filmen är det nog ändå kvinnorna som gör  "Hitchcock" och får något av en feministisk revansch. Helen Mirren förvandlar Alma Reville till en både vacker och glamorös yrkeskvinna som serverar Hitch hans bästa idéer till frukost eller lunch - som t.ex. idén att låta döda stjärnan Janet Leigh redan efter 30 minuter in i filmen "Psycho" - medan hon gömmer hans gåslever under grönsakerna i kylskåpet och låter honom hållas med sin morbida besatthet för vackra skådespelerskor. 

Filmen "Hitchcock" är märkligt nog en riktig mysrulle, en charmig komedi om en tjurig regissör som vill hitta tillbaka till sin ungdoms lekfulla experimentlusta. Filmen är inte ett dugg ruskig, vilket gör scenerna med den berömda duschscenen lite märkliga. Men kanske lyckas man faktiskt förmedla något av det kreativa lättsinne som var Hitchcocks och som skapade de otäcka scenerna när Marion Crane blir mördad. Scarlett Johansson gör en sympatisk och oväntat humoristisk Janet Leigh och Toni Collette, som sagt, har den bästa repliken.

Toni Collette, Anthony Hopkins och Helen Mirren

Men jag tittade inte på "Psycho". Trogen mitt nya projekt att lära mig mer om engelsk film, valde jag några av Hitchcocks äldre engelska filmer - och upptäckte något som får mig att rysa till lite: Jag har varit i Michael Balcons arbetsrum, producenten på Ealing Studio som i början av sin karriär också var den som producerade Hitchcocks första filmer. 

Som till exempel "Easy Virtue", "Olovlig kärlek" på svenska, från 1927. Det är en film som drivs av en kvinnlig protagonist, den berömda aktrisen Isabel Jeans, som är ungefär lika bortglömd i England idag som Pauline Brunius är i Sverige idag. Hon är mycket vackert klädd och vackert fotograferad i rollen som en societetsdam som gör skandal, skiljer sig och försöker hitta lyckan på nytt genom att gifta sig med en naiv ung man från landet. Jag fascinerades av hennes långa, vita armar, som påminde om ett par svanar - filmen handlar ju på sätt och vis om en vacker kvinnas svanesång.

Det var Hitchcocks femte film som regissör och det var den sista filmen som han gjorde för producenten Michael Balcons filmbolag Gainsborough. (De skulle återknyta sitt samarbete senare.) Jag vet inte hur ofta den här filmen visas - själv hade jag turen att hitta den på en dvd med den mer kända filmen "Blackmail". Men redan 1927 redan här kan man se att mycket av Hitchcocks teman och ledmotiv och man kan roa sig med att hitta ledtrådar till flera av hans senare filmer.  

I "Easy Virtue" finns idén med "the notorious woman" (ursprungligen från Noel Cowards pjäs), eller oskulden som hängs ut offentligt. Här finns det romantiska mötet på Rivieran, den tryckande stämningen i ett lantligt gods med en misstänksam och hämndlysten svärmor - allt detta påminner mig om "Rebecca". Och här finns skildringen av ett subtilt spel där vardagen med sina krav på både följsamhet och konvenans långsamt förvandlas till en mardröm - såsom i många senare Hitchcock-filmer. 

Isabel Jeans liljevita armar

Isabel Jeans var förresten gift med Claude Rains, som senare i "Notorious" försöker göra en hederlig kvinna av Ingrid Bergman, under ögonen på hans missunnsamma nazi-mor. 
I slutet av "Easy Virtue", när ryktena definitivt har krossat den vackra societetsdamen, yttrar Isabel Jeans en fantastisk replik, som Hitchcock påstod att han skämdes för, i intervjuboken med Francois Truffaut. Hon stiger fram ur mörkret och säger: "Shoot. There is nothing left to kill."

Det finns en senare filmversion av "Easy Virtue", gjord 2008. Jessica Biel spelar huvudrollen - hon som i filmen "Hitchcock" spelar Vera Miles. Hela ""Easy Virtue" från 1927 finns på Youtube.